Äventyret, du trogna vän.
Säg mig, vart för du mig hän?
En isande kyla biter tag i mitt bröst, det okända skrattar, en hånfull röst.
Vågar jag hoppa, vågar jag tro, att en mening en lycka bortom rädslan gror.

Då jag vänder mig om, ser en möjlighetens hand nå fram, greppar den hårt och känner pulsen stiga, känner ivern i kroppen det är dags att skina.

Kastar ut mina armar, lyfter blicken med ett skrik, jag är redo för äventyret ta mig dit.