tankar om minnen

jag har länge undrat varför vissa minnen
kan etsa sig fast vid ögonens iris
när andra bara finns i periferin
och en del inte finnas alls
även om det ibland kan vara så att de gjorde störst intryck

är det för att just de minnen som gjorde störst avtryck
är för svåra att hantera?
för svåra att kunna bevara i våra tankar

hur mycket jag än försöker finns det händelser i livet som jag endast kan få återberättade för att minnas att de hänt
det är som att hela min kropp och själ försöker skydda mig för att minnas
för att mitt hjärta inte hade klarat av att bära med dessa minnen
kanske är det dessa minnen som hade fått mig hjärta att gå sönder
gå sönder i så många oihopsättbara bitar