Förr engagerade man sig i rörelser,
som verkade för skötsamhet och dygd,
mest arbetsfolk i stad och land och bygd
mot orättvisor, spritmissbruk, förförelser.

Man kände ansvar, hade bildningsideal,
anständigt leverne, civilkurage.
Folkrörelsearbete utan gage
var ideologien anno dazumal.

Den rörelsen kom oftast inifrån
som självdiciplinering. Demokraten
och själasörjaren var lika mån

om allas hälsa. Sedan följde staten
med folkhemssolidariteten - utifrån.
I dag så rör vi oss bland kändispraten.