Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
14/8- 2006. Svammel och jag vet inte..


Jag andas åtminstone



drömmar under mina naglar
verkligheten kittlas
och jag sveps med i en magisk tornado

värmande händer omsluter mig
trygghet bubblar i mitt inre
och jag kan inte hindra leendet som långsamt sprider sig över mina nariga läppar

känslostormar
insikter som smärtar
mina ögon tåras med dina
du betyder så mycket

hjärtklappning
jag vet inte längre vad jag vill
men livet bjuder på överraskningar
och jag tar emot med öppna armar

surrealismen vet inga gränser
lever i en dimma och hittar inte ut
kontroll är ett avlägset minne men
jag andas åtminstone




Fri vers av Heppz
Läst 392 gånger
Publicerad 2006-08-15 14:03



Bookmark and Share

  n00b
jag tyckte mycket om den här! så hoppfull och förtröstansfull (eh finns detta ord?) men samtidigt sorglig. den gör liksom ont också.
åh nu försöker jag hitta talande citat för vad jag menar men det finns många! alltså dels ett leende över nariga läppar, där är både glädjen i leendet, coh så de nariga läpparna som jag associerar med.. hard times eller så. ja, mindre positivt än ett leende i alla fall.
och "kontroll är ett avlägset minne" (det låter liskom både spännande och obehagligt), "men jag andas åtminstone" är betryggande, andningen fortsätter ändå, man fortsätter leva och.. oj det blir lite flummigt det här.
fortsätter jag slutar det med att jag quotar ungefär hela dikten, och kommeterar varje mening, vilket kanske blir långrandigt.
denna var BRA utropstecken
(jag associerar till emmaboda också)
2006-08-16
  > Nästa text
< Föregående

Heppz