Känslan är här. Det är gråa moln över himmeln, gråa moln över Vättern. Luften är sval, doften av ljuva sommarn är kvar. Jag lyssnar på trötta röster, långsamma vågor, hammrande däck mot tjärat grus. Ljudet av klagande stammar, blyga applåder från löv, stressade droppar i ett dike.

Känslan är här. Min bröstkorg är för liten, mina lungor är för stora. En iskall eld dansar där mitt hjärta dunkar. Jag andas in och fryser till is. Jag andas ut och jag brinner upp. Min röst är en flod, min tunga är en damm. Jag är ett vattenkraftverk utan vatten, ett tåg utan räls.

Jag har inget att vara rädd för.
Jag har aldrig varit så rädd.