Det finns texturer
som fastnar i bihålorna;
doften av varm trottoar
när ruset känns
som mest behagligt

Ett splittrar synfält
som belägrar stadsbilen,
ger människorna färg
och svag värme

Jag räknar stegen i alla trappor
känner med händerna
längst med de trånga gränderna

Gestalter hopar sig
framför mina ögon
mjukt ogräs sprider sig
under mina fötter

Avgasernas märkligt lugnande doft;
vetskapen om att allt är planerat,
strukturerat, byråkratiserat
in i minsta detalj

Det är en myrstack i förfall,
men det märks inte
tågen går nästan i tid
och sensommaren dröjer kvar

De långa nätterna
har blivit korta
något märkligt händer
med avstånden

Vi går om varandra
i sömngångartakt
glömmer att se varandra
djupt in i ögonen

En provisorisk vetenskap
grundas på botten av en bäck
låt oss lita på
vattnets genomskinlighet

Tystnaden nu är total
och jag räknar tändstickorna
som jag har kvar,
även de som är brutna