Strö nattens gråvita aska över
höstmörkrets dis.
tälj ett träd åt de
hungriga fåglarna.
Skitigt fönster, grått svart, pölar,
skäggstubb.
Och så det där förbannade
skoskavet.

Dörren som slår i vinden, ögonen som klipper
pisksnärtor röda.
Vrider ur isbitar ur disktrasan
av hallspegeln,

utanför flyger centrum omkring och äter barn i krossat glas.
Det liknar en misil,

ett brinnande brev
utan mottagare. utan sändare, utan adress,
namn, färg, mening.

Jag kan torka upp allt
med disktrasan.
jag vill att du ska bli min.

Det går en trappa ner till källaren. Där står ett ett bord
och en stol. Där ska jag sätta mig och prata lite för mig själv.