Gula bladen
ger färg åt det grå

När de rycks bort
och virvlar upp
mot åskgrå sky

För att sedan
mot jorden singla ner

Syns det mig vackert
men också vemodigt
att se

När vinden till sist
också tar

De lönnlöv som
ännu syns krampaktigt
vid var gren
söka hålla sig kvar