Jag vill inte ta in det som hände
vågar inte känna efter
för hur jag än mår
är det värre för dig.
Jag anar att det rasar
full storm inuti
men jag lagar mig omsorgsfullt
med atarax och silvertejp
Det håller nog
en stund
Det måste hålla
För någon måste orka
bära dig genom svärtan
förankra dig i den här världen
Så jag sitter här och vaggar dig i
mina silvertejpsarmar
I stormens öga är allt stilla
så jag stannar här
För om jag börjar känna nu
kan jag nog inte sluta.