Fröken: Det är så vilseledande, att mitt enda hjärta sjunger, trots kören av panikslagna röster som skriker i mitt innersta.

Magistern: Vad skriker då dessa röster om?

Fröken: Att hjärtat borde vara tyst.

Magistern: Hur kan ni lyssna på dessa skrik, här bland alla änglavindar och paradisiska toner?

Fröken: Ni har också hört skriken i ert inre…

Magistern: Hur vet ni det?

Fröken: För att ni verkligen lyssnar på mig.

Ängeln: Det finns en sorts kärlek som kan tysta alla skrik.