Ju längre tillbaka jag minns mig, var där mer av mig.
Ju mindre desto mer.
Ett-tvååringen hade som inget annat än jag. Ursprungligt ursprung.
Därefter påbyggnad, influenser, omgivningars inblås.
Socialt smink och puder, fernissa. Rodnad och tillgjord.
Gradvis kopierad.
Slutligen sluga beräkningar och falskhet, vilsegångad imitation.
Nu?
Nu är det väl snart inget kvar av han som en gång var jag.