... så lång tid har gått sedan det va på riktigt och på allvar. Mobbad, retad, och i vissa fall misshandlad också vidare. Kanske inte en super konstig uppväxt egentligen... Jag menar gick man utanför det accepterade, det etablerade, så fick man känna på våldet, hatet, människor självhat, det är starkt nog för att döda allt, flera gånger om...
från ganska lättsamma saker som bli tvingad att lukta på någons gamla kalsonger med det brunna strecket mot näsan, andas, andas, andas inte...
till de lite mer sexuellt våldsamma bitarna när dem går in ett gäng när man är i duschen och man är liksom utsatt för man är naken och dem är liksom inte det, så de sprutar tvål på en, håller fast en och gnuggar in ögonen med raklödder eller tandkräm så ögonen svider, samtidigt som man får ta några slag och sparkar...
Liksom normala saker, inte så blodiga liksom. Spottad på, pissad på, liksom standard saker...
Kommer ihåg en gång vi spelade inline hockey, fast med fängelse regler kallade vi det. Vi va ett gäng, de flesta i samma ålder, men två va med som va två år äldre än oss. Och allt man gjorde mot dem skedde på egenrisk liksom.
De gjorde ganska fula saker mot oss, slag i ansiktet så man blödde osv. Så en gång såg jag en unik möjlighet. En av dem va i hörnet i full fart, där sargen gick till knävecket, och jag såg min chans... kom ner med full fart, en perfekt tajmad höfttackling och vederbörande flög, över sargen och in i ett stort buskage med taggar, fy fan vad jag garvade, men vilket liv det blev! Fick packa mina saker i farten, för båda de äldre va efter mig, arga nog för att döda en...
Fan vilken fin höfttackling det va, ändå... lätt värt att dö, eller nästan död för...
Allt detta förstår jag, vad jag inte förstår är att folk tror att skolan är liksom en plats för att lära sig saker, växa som individ, skolan är bara där för att dressera folk så dem skall passa samhället. Sådan jävla idioti i skolan, hur jävla viktigt det va att passa in...
Kändes som en religion, religionen av att passa in, och alla som inte passade in blev passade till helvetet, helvetet av vad vanliga människor är kapabla till att utsätta andra mänskor för enbart för att dem inte passar in, eller vill passa in.
Folk som gjorde helt jävla fruktansvärda saker mot mig, eller andra som inte passat in, typ köra någons huvud i toaletten och spolat, eller knäck näsan på någon, har i dag ett vanligt liv, ett vanligt jobb, är gift och har barn. De lever ett vanligt liv, för det är ett vanligt liv. Det är vad vanliga människor är kapabla till, och falla tillbaka i sömnen av normalitet.
Och det är alltid dessa "normal" människor som anser sig ha rätten att bestämma vad andra skall tycka, och göra, och finna sig i. Och det är inte så konstigt, det är ju det med gjort enda sedan skolan. Jag har aldrig känt att jag har rätt att bestämma vad folk tycker och tänker, jag menar om något så har alla rätten att komma fram själva vad det är.
Jag har sett de normala, det coola, de tuffa, de som alla ville vara, bära ut folk, utbölingar, misshandla dem blodiga, och lämna dem i en hög av skam och smärta och tårar, medans de går därifrån skrattande, high fiveande ganska nöjda och belåtna över deras storhet.
Så när folk säger, försöker, tvinga mig in i ett "rätt" sätt att vara, genom sociala påtryckningar så går jag andra hållet. För ni kanske slutat slå folk blodiga, men ni skulle fortfarande inte tveka att strippa dem ifrån allt dem har, och håna dem samtidigt. Något jag aldrig skulle göra. För jag anser att vuxna människor har rätt till sitt sätt att se på saker, och ingen har rätt att tvinga folk in i någonting. Men det är inte så ni ser på det eller hur?
Vi är våldets barn, ni tar utan att ge, ni har aldrig fel, ni har alltid gjort det som är rätt. Ni självhatets barn, gör det mindre ont i er då ni plågar någon, någon stark nog i att ifrågasätta något ni aldrig haft styrkan i att göra. Ni har inte styrkan i att ge, bara att förgöra.