Den känslomässigt iskalla attityden och bemötandet mellan människor i Sverige.
Det är väl inte ett dugg konstigt att folk
mår dåligt psykiskt och att det exploderar
våld i landet. Folk njuter av sin överlägsna
isljummenhet, nonchalans och arrogans.
På akutpsyk sitter de mobbade och utfrysta
människorna och skriker ut sin enorma panikångest medan nyhetsuppläsaren på
TV stirrar på oss med sina utstuderat kalla fiskögon och stortrivs. På avdelningen sitter skötaren Kent, han med de varma ögonen. Ångesten klingar av och demonerna flyr inför hans alldeles enkla och sympatiska mänsklighet. Om alla svenskar var som han
så skulle mycket misär och elände kunna undvikas och ett lugn och ro lägga sig över landet. Men alla är inte som Kent. Doktor Stropp svävar grandiost och elegant genom avdelningen helt övertygad om sin genialitet.
Kent bemöter alla med ett öppet hjärta vilket han lärde sig tidigt av sina härliga föräldrar.