Den dikten bliver bäst
som aldrig bliver skriven,
som aldrig bliver läst
och blott en bokstav bliven
men göms i hjärtats jord
i tidens jämna gång
som diktens tysta ord
och hjärtats gömda sång.

Den dikten skönast är
som aldrig varder vorden
men tyst oskriven bär
sin sång i hjärtejorden
och ljuder inombords
som själens melodi
med sina bästa ords
potens till poesi.