Jag läser modernistiska poeter,
men de är väldigt svåra att förstå.
De verkar också vilja ha det så.
De rensar dikten ifrån enkelheter.

De krångligaste diktarna är kvinnliga,
De komplicerar gärna texten om de kan.
Man fattar kanske trögare som man
men borde ju förstå det enkelt sinnliga.

Modernitetens poesi; ett smussel,
fragmentiserat, associativt,
en kurragömmalek, ett olagt pussel,

som läsaren skall lägga intuitivt.
Jag tycker det är snålt, ett språkligt knussel,
ett spel för några, elitistiskt, exklusivt.