jag ville höra din röst

höra dina lugnande ord

när ångesten blev för stark

och jag flydde in i fantasier

som fick mig att skälva av skräck

en värld  jag tidigare aldrig sett

ändå var jag kvar i verkligheten

när världar krockar med varandra

blir allt ett enda kaos

min hjärna stod i brand

inget kunde släcka branden

inget utom du

din röst fick mig att vakna

tillbaka till den verklighet

som var den verkliga

men då och då det händer

ångesten gör sig påmind

jag drunknar i ett svart hål

då räcker du mig handen

tar mig ur det mörka

din röst tröstar

smeker bort det svarta

som inte vill mig väl

du är min räddare 

du håller mig i handen

när världen faller samman