Även om du och din perfekta ideologi skapar in din mening en perfekt värld, tror du den kommer finnas kvar för alltid? Tror du allt slutar att utvecklas/avvecklas bara för vad du anser vi når perfektion? Så när man väl hittar sin ultimata kärlek så blir bara allt automatiskt bra? Allt bekymmer bara smälter undan? Ingenting är någonsin tråkigt eller jobbigt efter det? Så fort alla lyssnar på det du tycker att vi borde lyssna på, slutar folk att dö då? Upphör lidandet och orättvisor då? Eller har det mer att göra med att du vill ha ett syfte, uttrycka dig genom detta syfte, få andra att känna samma sak för ditt syfte som dej? Och skit samma ifall det är fel, moraliskt, filosofiskt kanske rent utsagt fysiskt? Alla andra ljuger för oss förutom dem som du gillar, är det så vi ska ha det? Ska vi basera allt på vad du tycker, och dem du tycker tycker? Är det livet vi ska leva? Så fort alla håller med dig, då försvinner alla problem som vuxit fram och på sätt och vis alltid funnits där, dem bara försvinner som vattenånga? Du tror det, då är det så? Är det den världen vi ska ha…? Baserad på vad du tycker? Ha? Det löser allting, nu och för alltid? Eller så ska alla rätta sig efter dig, så du kan känna att du varit viktig och gjort rätt för dig, den lilla tiden du är här…
Men vad händer om jag säger att mitt liv finns inte för tjäna dig. Din tro. Din ideologi. Ditt synsätt, för att massera ditt ego… Vad säger du då? Jag har fel. Jag är fel. Jag har inte rätt att tycka si och så. Jag måste tystas, låsas bort? Ha? Om allt det är sant, vad säger det egentligen om dig? Är du så liten? Så sårbar i ditt tyckande att du inte klarar av att bli ifrågasatt? Vi bara finns för att bekräfta dig? Och du undrar hur det kommer sig att det finns folk som inte böjer sig ner för dig och dina idéer, och tillber dig som om du vore någon slags gud? Du har aldrig fel? Allt ska finnas enligt vad du tycker, annars kan det vara? Är det världen? Är det världen du predikar för… Och vad säger det om dig.
För mig så finns det ingenting hedervärt med det du försöker skapa! Det finns ingen styrka du försöker sälja in som starkt. Jag läser mellan raderna. Du bygger in dig i ett stort luftslott för du fixar inte verkligheten, om verkligheten och verkligheten om dig själv. Faktum är att du är en sådan person jag njuter av att slita sönder, inte fysiskt utan din ideologi, för det är där det gör ont i dig, det är där ditt ego är starkt. För tänk om du inte vet allt? Tänk om du har fel? Tänk om alla har rätt att känna samma sak som dig om annat än vad du tycker? Tänk om du hade kunnat respektera det faktumet och sluta pusha ditt skit snack på alla andra, och låta dem vara, precis som du ser som självklart för dig själv? Tänk om… Tänk om… Men den världen finns inte, och det är tack vare dig, det är väl egentligen bara det vi har dej att tacka för… Eller gör alla en tjänst, håll det för dig själv och bara lev ditt liv. Vi finns här en kort stund, låt oss inte sabba för andra p.g.a. våran egna osäkerhet, visa alla samma respekt som du tar för givet för dig själv, oavsett om det matchar det du tycker eller ej... och så tar vi det därifrån.