I den regnvåta gatans mittsträng
speglas lyktstolpar
och de höga trädens kronor

Förbipasserande frågar om vägen

”Inte krångligt alls, följ bara vägen fram
förbi parken och den gula gården”

Stannar vid busskuren
Vilar trötta ben
Andas in och ut en stund

Låter den regnvåta vägen hem
spegla valda avsnitt ur omgivningen

Dagen känns lika ömtålig och skör
som delarna av helheten i vägens mitt

Fråga mig inte varför
Det är bara så det känns