Förbi längs gatan
med snabba steg
Iklädd alltför
tunn svart jacka
med uppfälld huva
En ansiktslös
och frusen skugga far

När lätta flingor
virvlar kring därute
som vita små fläckar
i förgrunden
av häckens städsegröna
I samklang med det grå

Så står jag själv
och tittar på
Från det fönster
där jag valt
att likt en fågel ruva

Bakom knoppar
som redan kommit
och blad på väg
att vecklas ut

Då tänker jag att allt
det långa vintern varit
nog snart ska gå mot
sitt slut

Och att den instängda
ruvande duvan i mitt fönster
snart nog ska förvandlas
till den svala
Som den dag då jag
åter ska öppna mitt stängda
fönster

Kommer lyfta sina vingar
och med glädje
i nyvunnen frihet sväva ut