Ur ett töcken kommer orden
Som rider med Svarta Riddare

Hästen står på bakbenen
och gnäggar mäktigt
framför den mörka horisonten

Korsflaggan står i topp
Hos ryttaren

Naturens hierarki
Så självklar hos de som ser
Människan är stor
Men inte större än

För den sovande
så var den själv alltid först
Att vakna upp under
bom och brak
Krävde allltid sitt nattvak

För vems barmhärtighet
behövde jag bedja
För att denna natt inte
skall sluta i leda