Så nära nu att tankarnas ord saknade avsändare, rättare, det gick inte att urskilja vem som sa, inte ens vem som var.
Andning och doft, källan en, ursprung evigt, urtida, kol och väte, molekylcykler.
Och kön, ha! Själ, begär, åtrå, smak, preferens, minne, sa jag begär?
Ja, jag.
Jag som satt bordet intill, vittne till eoners eoners kärlekshistoria.
Så vacker att inte ens avundsjuka kunde skugga.
Skål, tänkte jag, höjde bägaren, ett plastglas på Teaterns arenagolv.
Skål, för er tvåsamma ensamhet.