artäriell renhet
Jag skjuter över mitt mål
forcerar barriären
och når den vackra kraften
Smyger in heligt makadam
i den kortklippta luggen;
den med de bortglömda ögonhålorna
Rälsens riktade spår
där tiden räknas
i lövens pigmentskiften
slår arpeggion i marken
Vi försöker upprätthålla tonen
från dörrklockarnas ensliga spel;
lystrar till de ekande fotstegen
i våningen ovanför
Ett plötsligt uppsving
en banbrytande förevisning
om de omgivande faktorerna,
de vi valde att blunda för
Glaciär lätthet får oss att flyga
rakt in i i den svårfångade plasman
-
en stram påminnelse
om fåglarnas högmod
Ibland är jag rädd för dig;
dina drag som jag älskar så
öppnar inte sällan sår inom mig
Vi har förvandlats till källarmänniskor
med artäriell renhet
och brustna strängars kakafoni
Sprickor i helheten
väven som binder oss samman
hyllmeter av ensamhet
står framför oss
och bläcket är slut