Allt mitt mod är jag berövad.

Munnen omsorgsfullt bedövad.

Borr som viner i falsett

skärper rädslan snabbt och lätt.

Hammare som takten bankar,

borr som slinter, mina tankar

skenar vilt. Jag hör en kör 

kvida högljutt - jo, den gör!

Mot en matta utav jämmer

hör jag klarast dessa stämmor;

Distat tjut av nån i plåga.

Handverktyg som börjar såga

i mitt käkben - vad det låter!

Solo utav en som gråter.

Borren fortsätter att vina.

(Ska hon aldrig sluta grina?!)

Nästa stund, på "värre" ruvar..

Nu ska borras hål för skruvar!

Har, när allt sen blev för mycket,

i mitt huvud tänkt ut stycket:

"Jämmerlåt för borr och gråt"

(gnälligt smygsadistisk låt).

Och så är det dags för spruta.

Här får jämmerlåten sluta.