Inget är sig likt sedan den dagen  
 då  de kom i sina svarta läderstövlar. 
 Ropen kvävdes i våra redan
 sandtorkade strupar.

 De kom in över kullarna. 
 Dessa stövelknektars snara
 lades om våra halsar.

  Främlingarna intog våra liv.
  Splittrade generationer
  för nya ideal.

  Under kullarna viskas det...
  om begravda ben i myllan.
  I vinden hörs frihetens sång.

  De ropar till sitt lands moder.
  Under blodröd sol 
  fladdrar den i vinden, nya fanan.

  Vinden viskar förlåt 
  till alla de stridande själar.
  Med sargade halsar
  vilar de i bränd jord.