In honor’s court, where stars their favor lend, Some boast of titles, public praise they toast, Yet I, denied such triumphs, find my blend Of joy in love, where honor matters most.

Great princes’ favorites, like marigolds, Bloom briefly in the sun’s ephemeral gaze, Their pride entombed when fortune’s face turns cold, Glory extinguished by a single frown’s blaze.

But I, content, embrace love’s steadfast flame, Where neither time nor circumstance can sever, No force can move me from this sacred claim, For in your eyes, my heart finds home forever.

So let the world its fleeting honors chase, I’ll cherish love, unyielding in its grace.

***

Notera: Den här sonetten hämtar inspiration från Shakespeares teman om kärlek, ära och den varaktiga naturen hos sann tillgivenhet.

Sonett för integritet

I heders hov, där stjärnor deras gunst ger, Vissa skryter med titlar, offentliga beröm skålar de, Ändå finner jag, förnekade sådana triumfer, min blandning av glädje i kärlek, där heder betyder mest.

Stora prinsars favoriter, som ringblommor, blommar kort i solens tillfälliga blick, Deras stolthet begravs när lyckans ansikte blir kallt, Glory släcks av en enda rynka pannan.

Men jag, nöjd, omfamnar kärlekens ståndaktiga låga, Där varken tid eller omständighet kan skiljas, Ingen kraft kan flytta mig från detta heliga anspråk, Ty i dina ögon finner mitt hjärta hem för alltid.

Så låt världen dess flyktiga äror jaga, jag kommer att vårda kärleken, orubblig i dess nåd.