Som barn som går på solvarmt tegel
Som pojkars sviktande knän.
Det är svävande röster
som vinden för fram
och storslagna känslor
ruvar i lönn.

Där brinner nytända eldar
i älskandes skymningsljus
och vi ser upp till himlen.
Våra visioner
är inte längre
en sovandes dröm.

Så går en ström genom själen
och hjärtat i mig brister,
det finns inget vackrare
än att se det såhär.

Nu når klara toner mitt öra,
solen klättrar längs min rygg
och dessa toner är allt jag vill höra,
i denna värme är jag skakad men trygg.