hon raderas ut
suddas bort
bokstav för bokstav
när hon känner hans hand mot sin kind
handen som brukar smeka kärlek längs hennes hud
när hon känner den
och sedan den röda smaken i sin mun
försvinner hon ännu en bit längre in
lämnar de yttre hudlagren
kryper in bakom svullna blodådror
gömmer leenden och tårar
i gränsland hon inte visste fanns
han tar över hennes ögon
i spegeln
är det hans gröna blick
som möter henne bakom svullnaden
för visst hade hon blå ögon?
hon vet inte säkert
han säger alltid
att hon har fula ögon
med alldeles för svarta pupiller.