Barnets ledsna ögon
förföljde mig
jag ville barnet sluta i min famn
och stilla gråten

Smutsig hand
sträcktes ut mot mig
tårarna i din ögonvrå
bedjande blick
försökte fånga min

I dem speglades
fattigdoms armod och öde
såriga fötter lämnade
i gatuleran spår

Byxan din hängde
i trasor längs dina ben
frossbrytningar skakade din kropp

Mötet med mina ögon
gav i dina ett stänk av hopp
den slant du fick
som en allmosa av mig
var endast en droppe i havet
det hav du till slut druknade i


Jag minns din späda barnakropp
och vill väl tro du funnit ro i okänt land
Att de ögon med iris av kristall
blinkar stjärnorna till mötes


Idag är det glömt 
att du en gång föddes