du tyckte om mig,
hur mycket vet jag inte, men i alla fall lite grann
jag tyckte om dig - jättemycket
eller nej förresten, jag TYCKER om dig jättemycket
fortfarande

men dum som jag är
- kunde jag såklart inte låta bli att förstöra
det lilla sista vi hade

för att jag är svag, faller lätt för frestelser
såsom att hämnas och se dig må lika dåligt som jag gör
se dig med svullna ögon stå ensam i ett hörn,
- medan alla går förbi dig utan att så mycket som ens se på dig

men... hur kunde jag tro något sånt?

det är ju dig vi pratar om
du är alltför underbar och värdefull för att bli bortglömd
- alltför vacker

du är som den vita rosen jag sökt
men förlorat