Videungens knopp vilar nu för
att sedan orka med smärtan att brista.

Masken ligger hopringlad under jorden,
i skön harmonisk dvala.

Fåglar har flytt vintern för att
få värme på sina skimrande vingar.

Björnen i sitt ide vilar djupt
på mossbeklädd mark.

Blommorna har vissnat för att
återfödas till sin vackra prakt.


Vi människor, när ska vi vila?