Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Barndomen

En doft av det förflutna sveper förbi,
barndomen gör sig påmind

Sommar på Åland,
spelar badminton med pappa
och plockar jordgubbar med mina systrar.

Hjälpa mamma skala potatis och rensa bönor,
på farstutrappen.

Ror ut på sjön i morgondiset för
att dra upp fiskenät.

Besök på farmors och farfars lanställe,
klättrade upp och välte fågelbordet över mig.

Första cyckeln , rasar omkull,
mamma tröstar

På sommarstället i Katrineholm,
cycklar med lillasyster för att ta kvällsdopp.

Första åren i skolan,
får känna mig stor.

Färdig i skolan,är jag vuxen NU?

Första jobbet, tror att allt är lättare.
Flytta hemifrån, oj nu är jag STOR.

Men värför känner jag mig liten i bland och
längtar tillbaka till barndomen och mammas famn
och pappas bullrande röst?

Är det så att innerst inne är vi alla små?




Fri vers av Annelie Hugo
Läst 377 gånger
Publicerad 2004-11-19 16:49



Bookmark and Share


  Pojken i Svart
låter som en underbar barndom, tack för att du delat med dig av dina minen, tack för en vacker text! och ja, vi är nog alla små innerst inne :)
2004-11-25

  Markattan
Låter som en härlig barndom! Tyvärr tar man sig nog alltför sällan tid att tänka tillbaka på alla trevliga barnaminnen man bär. Och jo, på sätt och vis är vi nog små inombords - i alla fall ibland.
2004-11-19
  > Nästa text
< Föregående

Annelie Hugo
Annelie Hugo