Jag ser mina händer, som blivit uppbitna av elaka vassa tänder.
Jag känner smärtan stick o bränna, så som du mig skända.
Jag hör skriken skräna i lungor och hals,
skriken som trängs i allas strupar som en enkel evighets vals.
Man börjar undra över detta kända, hur kunde detta egentligen hända?
Jag märker lukten komma till min näsa, och hur det nu i nacken börjar blåsa
Hoppas nu det smaka, nu när allt börjat skaka.
Över dig tänker jag mycket noga övervaka.
För det är blod som fyllts av avsky, fastän jag bara ville bli som ny.
Det svider, nog ska du tro att jag lider.
Fick du som du ville, när blodet mitt bara spillde?
Nog tror jag nog att det inte var meningen,
att det var en misshandlad jag som skulle hänga där, i ledningen.