Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

dikten du aldrig får se

du frågade mig om jag kunde komma hem till dig någon dag,

och det var så det började med dig,
det var så du såg mig.

i början ramade jag dig medan gatlyktorna lyste och
det var ett tomt garage längst ner på gatan, du brukade
stå och skrika mitt i gatan och höra hur det ekade
och jag skrek också sen, och skrattade, var rädd,
tänk om grannarna vaknar

jag skrev ett brev till dig, du grät då, log, och jag sade äsch, sluta
rodnade, kramade dig

kommer du ihåg bullarna i er lerugn?
glasspaketet vi delade?
\"tio orsaker att hata dig\" på inspelat videoband?
din fågel på kökslampan?
dina invirade bindor i fem meter papper så
att du skulle slippa berätta för din pappa
att du hade fått din mens?
när vi sov över och pratade till klockan fem?
hur jag kittlade dig när du vägrade prata med mig?
varje gång vi möttes på lekplatsen
efter sommarlovet, en tradition?

men

du träffade henne på internet
dina föräldrar skilde sig
din pappa flyttade hemifrån
ni flyttade två gånger
du började skära dig
du färgade håret svart
du slutade äta
du började dricka
du började röka
du började oroa dig för om du var gravid
du testade droger
och
du svek mig
och
jag tröttnade

och det var så här det slutade med dig
även om jag fortfarande har kvar dig





Fri vers av lillasystersvart
Läst 397 gånger
Publicerad 2006-09-27 22:23



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lillasystersvart