Ibland lovar man mer än man kan hålla. Jag skulle inte skriva om
sorg och längtan. Hur skall man kunna låta bli?

Vakna tidigt - titta bort mot fotografiet. Tog ett litet ” snack ” med min
saliga Anny.

” Vad gör vi idag - nystädat - fint - soporna sorterade - allt klart.
Vi tar en vecka till Kreta - det är precis ett år sedan. Den som söker
han finner. Restresa - en person. Letar på nätet. Helt klart.
Vad tycker Du ? Jaha - då ringer jag. ”

Efter denna monolog var saken klar. Resan beställdes.
Tur till Kastrup - fem timmars vänta i vänthallen -
det klaras nog.

Nu började lite tissel och tassel vid kaffeborden på gården.
Hur kan han - det var inte mycket till sorg när han kan
ut och resa redan.

Många tror att sorg är något man sätter i kylen och tar fram när
man kommer hem igen. Sorg och längtan kan man inte fly från.
Däremot kan man resa från sladder och ” förtrödenhet. ” ( skånska. )

Väntade tåligt utanför en dygnet runt öppet affär i avgångshallen.
Underhållning blev - folk kom gick - åt och drack - tiden
gick fort.

Framme vid bagage disken frågade jag en kvinna.
” Är det här man skall vänta vid resa till Kreta? ”
” Ni kan väl vara tyst tills vi öppnar ” : blev svaret.
Jag kan- - men det är inte lätt.

Borde veta att uniform ger makt.
Fråga en medresenär - då blir man hövligt
bemött.

Skulle bo ensam i ett dubbelrum. Ingen pool - hundra meter till stranden.
En underbar restaurang i grannhotellet.
Värdinnan en engelsk dam i medelålder ( den bästa ) blev som en mor
för mig.
Körde bagaget till bussen - stannade - kramade - vinka av.

På kvällarna satt jag på terassen - ett foto - ljus - funderingar.
Tänk om FN visste vilken tillgång de mist genom att förbisett oss.

Bussen tog sjuochenhalv minut till staden och lika många cent.
Vinden orsakade böljor på havet - större än mina ben orkade med.
Därför blev det småpromenader runt i gamla stan.
Fascinerande.
Vid ett bord - utanför en servering - satt en äldre Kretabo.
Jag stannade - läste priset på kaffe - han bad mig sitta - bjöd på en kopp.
Vi språkades vid på engelska - jag berätta - han likaså.
Vi kom in på kriget. Han var motståndsman. Hade många minnen.
Ett av mina :

” Första gången jag var här var 1952 med Stella Polaris. Våra amerikanska
gäster skulle närvara vid minnesmärkets avtäckande.

” Jag också ” replikerade mannen.

Nu bjöd jag - fortsatte berättandet.

”Alla fallskärmssoldater från USA hade grisblod i små påsar. När strålkastarna fångade in dem lät de blodet rinna och hängde
som döda i linorna.
Nedkomna låg de stilla. Försökte hamna på varandra för att inte blåsa
bort. Många från de andra planen med olika nationaliteter blev beskjutna
hela vägen ned.
Då tyskarna skulle undersöka de blodiga - for dessa upp och hade ganska
lätt att meja ned de välbeväpnade tyskarna,”

Min vän satt tyst - lyssnade, Tvivlade han på vad jag hört.

Så tog han till orda: ” Jag var med den gången - dels var vi förrådda
så tyskarna låg i beredskap - vi funderade varför tyskarna vände bort sin
eldgivning och att amerikanarna plötsligt fick liv igen. Vi förstod inte ett ord
engelska. Körde upp dem i bergen och där skildes våra vägar.
Nu kommer en svensk och berättar vad vi funderat på i många år.”

Han var tidigare sjöman. Innan vi gick åt varsitt håll blev det björnkramar -
vi ses igen. ( Hoppas men tror inte det. )

Söndag - massor ed folk. Från kyrkan hög gäll sång. Blottade mitt huvud
gick in - tog plats på en stol. Oavsett religion är det en högtidlig stämning.
Vid utgången låg ljus - slantar bytte ägare - i därför avsedd sandlåda tände
jag det.
Brukade tänka - detta får saliga som osaliga andar dela på.
Denna gång var ljuset adresserat.
Vid min sida stod en herre och uträttade samma som jag.
Förstod han var svensk.
Vi satte oss på en bänk han var också ensam.

En halvtimma gick, orden började tryta - då frågade han:
” Har Du mött några galanta damer här på ön? ”

” Nej ” : svarade jag - ” Anny fick ensam vårdnaden om vår fjäder,
När vi möts igen får vi gemensam vårdnad. Tills dess får jag vänta. ”

Strax efter gick han.

Dagen efter möttes vi igen - han skratta - tog min hand -sade:
” Det tog lång tid innan jag förstod - bra förklaring. Hej då. ”

Varje dag i vänta på buss till hotellet besökte jag det bästa konditori
i Europa. Klassade ut med många wienerlängder Danmark.
Bekväma stolar - marmorbord - fyra söta flickor serverade.
( De studerade vintertid. )
En kyldisk med de mest kladdiga bakelser jag sett.
På frågan vad jag önskade blev svaret:

” En citronlemonad - dubbel espresso - den kakan
längst till höger i understa raden och en av den sidan om.
två tallrikar. Tack. ”

Nästa dag samma - bara nya kaksorter.

Dag sex kom en av flickorna bort - bad att få sitta ner.
Undrade över min beställning sex dagar i rad.
En vänlig fråga - fodrar ett hövligt svar.

” Från början. För femtio r sedan mötte jag den flicka som jag
gifte mig med. Varje gång vi gick på lokal beställde jag två kakor.
Hon protesterade - jag vill inte ha. Det är inte någon som menar
att den är till dig. När kaka ett var slut bytte jag tallrikarna - åt nummer två.
Varje gång lika dant. För två månader sen gick hon bort. Bryta en sådan
god tradition - hade hon inte tyckt om. ”

Det var med tårar i ögonen hon tackade för berättelsen. När jag
betalade - sade jag adjö - för i morgon går resan till Sverige.
Det blev kramar och kindpussar från alla fyra.

Klockan nio Kretatid hämtade bussen oss. Ombord berättade
guiden - flyget var fyra timmar försenat. Burop mötte detta.
Lunch skulle serveras i en trädgård femhundrameter bort.
” Så långt kan jag inte gå. ” : sade jag till guide.
” Då kör jag dig. ” : svarade denne hövlige unge man.
Nu blev det många som ville åka.

Under väntan träffade jag två sångare från Malmö musikteater. De hade
medverkat i många uppsättningar - jag har sett ett stort antal -
ofta mer än en gång. Minnena översvämmade oss.
Hela tiden hjälpte dom till att göra resan lätt. Tack.

Först klockan ardeton startade hemresan - efter mellanlandning i Zürich
kom vi till Kastrup. Hemma i bostaden först klockan fyra på morgonen.
Här tog jag som far brukade säga :
” En kall avvridning. ” Drack kaffe - öppna posten.
Var glad jag hade genomfört resan - förstår - livet måste gå vidare.