Ljudet från instrumenten ljöd över dansgolvet. Musiken spelades med en sådan energi och passion som man bara kunde finna i Argentinas heta caféer.
Violinisten drog med stråken över sina strängar som en mor stryker handen över sin dotters lena kind.
Plötsligt tog låten en abrupt vändning och ökade i ett kraftigt crescendo. Stråken flög över strängarna som om den dansade över brinnande kol. Låten närmade sig sitt klimax. Bandonéon spelaren drog i sin bälg som om det gällde liv eller död.
Där stod hon nu och sneglade över dansgolvet. Hon njöt med hela sin kropp och sin existens.
Det fanns inget härligare än detta. Tango var livets mening och passion.
En man med mörkbruna ögon och svart, otämjt hår gled fram över golvet och mötte hennes blick. Han sträckte fram sin hand och hon tog den i sin.

Nästa låt drog plötsligt igång och han ryckte henne intill sig. Nu var hon så nära honom att hon kunde känna hans hjärteslag och andningar mot hennes nacke.
Korta, abrupta vändningar och lekfulla gester. De mötte varandra ansikte mot ansikte och böjde sig fram för en kyss, men drog snabbt undan sina huvuden i en ryckig rörelse.
Det var en retfull dans som handlade om passion mellan två människor. En förbjuden kärlek.

”Ni är en duktig dansös.” viskade han i hennes öra. Hennes nackhår reste sig av lustfylld glädje. ”Och ni är en passande kavaljer.” svarade hon.

Efter en lång och het danskväll så gick de skilda vägar. Hon visste att de aldrig skulle mötas igen. De hade varit ett kärlekspar då tangons mystik och passion varat, men nu var det över.
Musikerna packade ihop sina instrument och drog vidare.

”Eduardo, det var en bra spelning ikväll!” sade bandonéon spelaren till violinisten.
”Sí Astor, det tycker jag med. Såg du de där två som dansade? Det var som om de två var en… helt magnifikt att se på!”
Astor nickade instämmande och log. Det var det bästa han visste, när hans musik berörde någon. Han dansade själv lite tango, men hade aldrig förut sett någon föra en kvinna på det sättet som den där mannen på dansgolvet.

Den stekheta Argentinska solen hade sedan länge sjunkit ned över bergtopparna och månen med alla sina stjärnor glimmade stilla i natthimmelen.

Astor, Eduardo och resten av musikerna gick hem för kvällen, men de visste att de skulle återvända nästa kväll. De skulle alltid återvända!
Tangons mystik skulle för alltid följa dem i deras hjärtan…