;och en vindil rister ini barkbaggens skal. Jag trevar innanför det skälvande.

Jag hör skalets knastrande sönderfall; ögonblicket innan det redan är någon annanstans, känslan når inte mina fingertoppar.

Smakar skalet med tungspetsen; ”jag är där jag är och där jag är är någonannanstans” läser jag.

Dissonansen mellan tallarnas kronor; senorna sammantvinnade runt barkbaggens försvinnande gråbruna.

Ljuder från fjärran; något bekant

och jag kvider;