Kunskap smärtar när den likt en illasinnad tumör gror sig fast innanför pannloben.
Tror fan att makthavare i alla tider har försökt försvara sig från upplysningens cancer.
Samma ting som du inspekterade så noga igår ser annorlunda ut idag, åldern skänker ingen vishet men den är ett tecken på att man har haft tid på sig att samla den,
vad man sedan har gjort med den tiden är upp till var och en.
För varje stort steg jag tar i den blinda spiraltrappen till dödens väntrum,
så spottar jag på fotsteget nedanför,
ibland föraktfullt ibland känslokallt med ro.
I kunskapsgryningens sken ser jag blixtrande spektrum av färger och plötsligt är jag omringad av all mänsklighets trappor.
Vi är miljoner som står på samma trappsteg och undrar hur nästa ser ut,
medmänsklighet och kunskapsdelning består tydligen av att dela ut blindkäppar istället för pekpinnar,
då och ta tar vi ett språng på två eller tre steg i taget,
oftast känns det härligt, men lik förbannat är det lika svårt nästa gång.