Pappa Tord pratar om livet med sin dotter Jasmin.

”Jasmin, vad händer om jag reser till Frankrike och deltar i expeditionen? Kommer du att klara av att jag inte är hemma i ett halvår?”
”Men pappa, du måste ju våga språnget!”
”Hur menar du?”
”Det som menas med att våga språnget är att våga chansa. Kanske bara för att få lyssna till bristande strängar. Att sätta allt på spel, en gång eller flera. Genom att utföra en ödesdiger handling. Som förutsätts förändra ens hela tillvaro i ett slag.”
”Betyder det att jag borde resa, att du tycker det är viktigare att jag får försöka att uppfylla mitt livs dröm, än att tänka på vilka risker som det medför att dyka efter sjunkna skepp?”
”Ja, pappa. Det är precis det jag menar. Jag har haft dig i tjugofem år, och om något skulle hända, så tänk på att det kan lika gärna hända här hemma i Hudiksvall.”

Här vill jag bjuda in läsaren att själv fylla i fortsättningen och lägga ut den här på poeter.se

Kalla den bara för ”Samtal människor emellan”