Min mamma har länge pratat om att hon vill ha en digital-kamera.
Hon var inne på affären o tittade på en som hon ville ha.
Hon var inne där flera gånger och tittade på samma kamera.
Men hon velade, det handlar ju alltid om pengar.
Så då tänkte jag att det var ett perfekt tillfälle att sponsra lite.
Perfekt julklapp!
Så även jag gick in på affären och köpte ett presentkort där.
Ganska mustigt kort, så att de skulle räcka till halva kameran.
Tanken slog mig också att jag skulle ge de till henne fort.
Så att hon inte skulle hinna köpa kameran själv.
Hade tänkt ge henne kortet två dagar senare.
Men bara dagen efter jag köpt kortet ringde hon till mig;
\"Vet du vad jag har gjort?\"
\"Nej\" svarade jag, helt ovetande.
\"Jag har köpt kameran!\" sa hon lyckligt.
\"Jaha, och vet du vad jag har gjort?\" Frågade jag henne.
\"Nej?\"
\"Jag har köpt ett presentkort för en dag sedan, så att du skulle kunna köpa kameran...\"

Vi skrattade båda gott där en stund.
Och nu håller vi tummarna för att vi ska få pengarna tillbaka för kortet..

Är det mor o dotter eller..