så vänds allting uppochner igen
baksidor blottas och bränns hänsynslöst fast på mina redan svedda näthinnor
jag vill inte veta

smärtan är infekterad och tycks inte läka-
fotspår i mitt minne försvinner aldrig och
jag rycks mellan förtvivlan och acceptans

-

går förlorad i mig själv



trots värkande försök kippar jag fortfarande efter luft och
balanserar på vardagslinor som brister närsomhelst
allt brister ju

döljer vibrerande sanningar med honungsmagi och smultronkyssar
lurar mig själv så långt det går
jag vill ju inte veta
jag vill ju inte veta,
jag vill ju inte veta!

---

så upphör bultandet och
vi svävar i ett vitt vakuum
våra andetag är bara smekningar mot solgula minnen
outtalade ord halkar på min tunga


så




nu brister allt
-