Fascineras av människor som säger att alla är olika, och att man har rätt att vara olika - men sedan fördömmer folk som inte är som dem.

Samma människor har ofta en tendens till att klaga över att det klagas i samhället och lite över allt - de ogillar den dåliga stämningen som det skapar, speciellt i jultider - helt utan att notera att de ena som kritiserat och dömt andra, är just de själva... Man kan ju inte anklaga kassörskan för att vara otrevlig om hennes leende möts med anklagande toner, sura och dömmande minner - klart att hon skall få reagera på det..

\"Åh det sprids så mycket neativitet\" säger de - till varandra och alla andra som stunden innan satt med tankarna på helt annat - De fortsätter med att beklaga sig över hur otrevlig deras kollega eller granne är; \"Hur kan den bara säga så om andra?\"

\"Hur kan de bara ha mage att sprida så mycket skitsnack?\", säger de till personen på sätet brevid som de aldrig sett. \"Hur kan grannen få sprida sånt? En sån människa borde vräkas!\"

Från sätet bredvid kommer en svag fråga, då personen inte kan fråga på något annat sätt - då den inte alls vet vad det handlar om, eller känner någon av de inblandade alls, \"Har du pratat med grannen om detta?\"

Förfärad kastar sig människan tillbaka i sätet, händerna på huvudet...

\"Men herregud, människa!! Det fattar du väl att det inte går...!!! Jag vill ju inte ha något med dem att göra, jag lever bra utan att bry mig om dem, och skulle jag ta det med dem så skulle de bara anklaga mig för att hålla på att sprida skitsnack, och DET det gör jag verkligen inte!!\"

Livet är ganska lustigt.

När man kan se på det utifrån.