Bubblans vägg är nu genomskinlig igen
Värst är nog världen där utanför
Här inne anar man nån men ser ingen
Där ute pratar man och sällan hör


Utanför den tunna väggen blåser det hårt
Den rasande stormen här i mitten
Innan var det eget men nu är det vårt
Här på toppen blir man kär i ritten


Orkanen den påverkar mitt sinne igen
Lugnast är livet här i dess öga
Omkring min verklighet virvlar inne i den
Medmänskor som andra bryr sig föga