När jag slutade idealisera
människor

fulla av magi, poesi,
kunskap
eller åsikter till bristningsgränsen sprängfyllda
av munläder

när jag slutade cirkulera
runt gemener/slash/versaler
eller vad jag själv är
i förhållande till dem

när jag satte mig ner
för att prata med ett par akvariefiskar

och fann mig glo med glädje
in i en värld
färgad av torkat fiskrens
gaser-i-magen-bubbel
och en liten, liten
frigolitdykare

med ryggen vänd
till dem som väljer
att idealisera mig;

hakuna matata
på riktigt.