En gång kommer jag att skriva ett brev. Utan lögner, utan aforismer, utan citat, som gamla genier ändå stal från mig för länge sedan. Med bara ord. Ord som talar med sin tystnad, ord som sjunger för den döve. Ord som skär hjärtat likt pianos vackraste melodier. Jag kommer att glömma bort brevet bara för att öppna det 39 år senare och bevisa dem andra att sanningen aldrig har varit lika närvarande som trettionio år innan. Men ingen kom att förstå orden. Orden kommer att eka ljudlöst och förvandlas till aska av hatet till sanningen. Men i vännens ögon kommer brevet att vara ett ömt faväl.