förändring rymmer alltid sorg
tyst och ogråten men inte
i stånd att förnekas

så bor den i allt som sker
när det cirkulerat till upprepningens
ögonblick känner den igen sig själv
och gömmer sig skamset

jag vågar inte gripa den
det skulle krävas en hantering som
den knappast förtjänar