Du har sårat och framkallat gråt.
Huggit och slagit hårt.
Du kommer med ett patetiskt förlåt,
kom igen, tror du att det ändrar något?

En sista potatis är satt i jorden.
Lille vän, ta mig på orden.
Din tid är räknad i det här ynka livet.
Om du tittar ordentligt så står det i stjärnorna skrivet.

Att en vacker dag, eller va fan, låt det regna.
Som spön i backen den dag du kommer segna.
Jag står bredvid och flinar,
när jag ser att ditt liv sakta förtvinar.

Höjden av njutning din patetiska jävel.
Hur är du funtad? Är du född genom inavel?
Jag vill se dig lida som jag en gång gjort.
Fan att din mamma inte gjorde abort.

En blöt fläck på lakanet borde du blivit.
En kladdig, äckligt mjölkvit.
Inget mer är du värd.
Men läxan har blivit lärd.

En gång för mycket.
Ditt dödsdömda lilla stycke......