|
|
Skrev den till en kvinna efter vad som varit den svåraste perioden i mitt liv. Troligen början av 2000. Kunde aldrig bestämma mig för om jag skulle avsluta med \"ändlig\" eller \"oändlig\".
Du är vatten
Du är ett vatten
stormig, lugn och en spegel
Du rinner undan
du hittar fram
du fryser, du värmer
Azurblå eller svart
osynlig eller mörk
Klar som glas
hård som glas
Darrande yta
ett sug, en dyning
Du virvlar, du dansar
du forsar
men ock droppar och
dunstar
Innesluten, sprängade fri
med okända källor
och solens vän
glittrande strålar
stark, tynande
ändlig.
Fri vers
av
Gabriel Winnberg
Läst 2897 gånger
Publicerad 2006-12-30 12:50
|
|
|
pladask
väldigt vackert. men \"ändlig\" känns inte riktigt motiverat, med tanke på att det handlar om vatten. men samtidigt skulle det bli lite tråkigt och förutsägbart med oändlig, och jag antar att det inte stämmer så bra med verkligheten heller. jag skulle nästan vilja ha ett \"fast\" i slutet. typ
...glittrande strålar
stark, fast
ändlig
2007-02-13
|
|
|
|
lodjuret/seglare
Det är inte mängden verk en skriver,
eller hur ofta de kommer,
eller ens att du sållar i mängden av skrivet,
det är läsarens ögon,
känslor satta i perspektiv till det lästa, upplevda
2007-02-01
|
|
|
|
Gabriel Winnberg
Lola:
Tack för superbra kritik. Först vill jag säga att dikten har förlorat alla indrag, vilket är essentiellt för att förstå rytm och andning.
Vatten är en tacksam metafor, på gränsen till torr och uttömd, vilket jag tangerar här. Jag tycker om din vattendikt. Vi använder båda vattenmetaforen genom att åkalla vattnets motsägelsefulla egenskaper.
Angående uddrim och balans - Mycket lustigt att du påpekar det upprepade pronomenet. Strax innan jag lade ut den ändrade jag passagen "Du virvlar, du dansar, du forsar" från originalet där jag inte hade de två sista, men oacceptabla verbformer å andra sidan.
Rytmen - På vissa sätt har jag haft lite svårt för den här dikten, inte minst, tror jag, av rytmiska skäl. Jag får läsa den för dig, så får du upprepa kritiken.
"Auzrblå eller svart, osynlig eller mörk" - Givetvis ska det vara så.
2007-01-31
|
|
|
|
Gabriel Winnberg
Stefan: Jag älskar ord, även omoderna ord. Jag tycker att det är intressant med ett ord som ligger så nära "också", som tillhör en grupp av de mest brukade i vårt språk, men som ändå inte är identiskt. I detta fall låg det framför allt bättre i rytmen.
Ja, jag tycker dikten förstås bättre med den inledande texten. I synnerhet eftersom jag skrev den för så pass länge sen men publicerar den här först nu. Jag är själv nyfiken på vad det är för människor som skriver bra saker, vad det är som driver dem, vad som händer i deras liv, och så vidare. Kanske borde jag inte utan omsvep tillskriva andra den nyfikenheten och så att säga tvinga på dem detta. Men det sista om mitt val av ord ser jag som en fråga till andra som skriver. Jag tycker man öppet ska diskutera och kritisera.
För övrigt tycker jag det är bra att du kastar ditt lakrits, jag har aldrig tyckt om lakrits.
Gabriel
2007-01-31
|
|
|
|
stefan lakritskastaren
Vad menar du med "ock droppar"?Att hon också droppar?Varför använder du plötsligt ett omodernt ord.Det blir roligt när man läser "dunstar efteråt.Varför skriver du så mycket i förordet där uppe innan dikten börjar?Tycker du att dom som läser dikten behöver veta allt det där för att förstå dikten?Eller du kanske tror att det är intressant att veta?Hej då, jag dunstar nu.
2007-01-25
|
|
|
|
glittertindra
Som en källa av ord, vackert. Du fick med många egenskaper med hjälp av vattnet... vatten och kvinnor är ju mångsidiga... :)
2007-01-16
|
|
|
|
Fredrik P.
Symfoniskt vackert vatten,
metaforiskt kärleksfullt som
en forsande ström...Tack!
2007-01-10
|
|
|
|
Araminta
har bara ett ord att säga: musik!
2007-01-04
|
|
|
|
Lola
Vatten är sannerligen en tacksam metafor.
På ett synestetiskt vis ser jag dina uddrim lysa som ett mönster, och jag - som generellt är för asymmetri - gillar inkonsekvensen, även om jag tror att den behövs balanseras lite.
Jag undrar emellertid över de upprepade pronomet. Behövs det verkligen? Kanske skulle prova kapa några? Kanske blir mer vagt då, men den kanske vinner på det?
Sedan tror jag att den skulle tjäna på att få ett tydligare beat (synkopi, my dear Sherlock).
Jag tänker på första raden som är 5-stavigt, liksom första raden på andra stycket. Sen kommer ett bryt på 6 (där jag tror att det blir mer effektfullt både rytmiskt men även för innebördens skull att vända på färgerna: 'azurblå eller svart', svart som en pisksnärt, och om man vänder på efterföljande raden; 'osynlig eller mörk' så blir det två sköna 6-staviga rader som skulle kunna bilda bro över till första versens sista stycke) och första raden på sista är endast 3. Nästa vers tar inte alls vid den rytmen vilket gör att jag som läsare blir osäker på hur den är tänkt fonetiskt, comprends?
Men jag gillar vatten, på många olika sätt.
Skrev också en vattendikt en gång, och märkligt nog associerar även jag vatten med kvinna.
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=209608
Lolalove - i vått och torrt.
2006-12-30
|
|
|
|
Tina-sol
Ändlig överraskar mer än oändlig. Oändlig är ett ord som ofta misbrukas i poesin. Det är ett oändligt ord, djupt och fantastiskt, men då det har brukats alltför flitigt faller det ibland lite platt. Annars skulle det i mitt tycke passat fint här. Ändlig lämnar en klump i magen. Gillar även din disposition, orden flyter över skärmen och in i läsaren.
2006-12-30
|
|
|
|
Gabriel Winnberg
Tack, jag ville alludera på tanken att vatten som ämne inte förstörs, och att oceaner kan te sig oändliga. Men vatten kan också ta slut, torka ut, dunsta, man kan vada över floden eller simma över sjön. Många tankar...
2006-12-30
|
|
|
|
ej medlem längre
Det var inte en dålig beskrivning av vatten!!! *ler*
Sicken kvinna hon måtte ha varit.....
Jag skulle sluta med "stark"
2006-12-30
|
|
|
Nästa text
Föregående
Gabriel Winnberg
|
