Resa betyder för mig - nyheter varje dag.

Byta ut en portion djupfryst framför TV mot en buffet
med 100 olika rätter tillsammans med 400 andra turister
från olika länder ” gott, gotti, gottgott. ”

Numera är priserna på restaurangerna nästan som hemma.
Därför är det billigare att välja ” all inklusive ”.
Resmålet denna gång var Jandia på ön Fuerteventura.
Ökenområde vid ett litet fiskeläge. Bara sol - bad - mat.

Fick ett plastarmband som berättigade mig friheten att
äta och dricka hela dagen utan att behöva ta upp plånboken.

Brukade ha växel i fickan som jag lämnade till personalen
om de hjälpte mig utöver vad som ingick i deras jobb.

En dam upplyste vänligt att det behövdes inte.
Det var deras jobb.

Jag svarade lika vänligt: ” Den unga flicka som serverade mig hämtade dricka . Öppnade smör och sylt paket. Serverade kaffe i kopp utan att spilla - vilket jag troligen själv gjort. Den € hon fick i dricks har jag själv tjänat på samma sätt. Jag lämnade bara tillbaka den. ”

Om hon förstod vad jag menade - vet jag inte - men en annan herre kom bort frågade om vi var kolleger.
Han var krögare från Stockholm. En Göteborgare var också
med, Vi utbytte många glada minnen vid kaffet efter middagen i väntan på att showen skulle börja.

Runt poolen var det lekar hela dagen. Välgymnastiserade
unga flickor lärde ut yoga - kinadanser - diverse tävlingar varje dag. Vinnarna fick under stort jubel Diplomföre showen varje kväll där
” lekledarna ” ingick i an´samlingen. Yngre även äldre gick till discot.

Jag och min käpp gick till rummet. Där väntade Annys foto
med ljus och stulen blomma. Tände ljuset samt pratade om
vad som hänt under dagen.

Nästa morgon började ett nytt varv. Då man sitter ensam observeras man nog mer än par. Många okända önskar god morgon - någon stannar - berättar vad som hänt eller skall hända.
En yngling ( 35 ) ställde frågan om det inte var svårt att resa ensam?

” Ensam? ” svarade jag ” Vi var nästan 200 på planet hit. ”

” Det är klart - men jag menar att vara här.”

” Nu lär jag mig jazzbalett - blir bekant med söta ledare.
Går på showen och följer med dem på discot inne i byn.
Något mer umgänge orkar jag inte med. ”

Han gick.


På kvällen när det var ” krögarmöte ” som någon ”lustigkurre” kallade det .

” Hur står det till Al Jolson? ”

Jag visade upp ett förvånat då frågan gällde mig.

” Dansar Du jazzbalett var Du väl med i i den första
ljudfilmen också - nu skall Du heta Al. ”

Här inföll en av de förtjusande fruarna:

” Icke - vi döper honom till ” Baron Münchhausen ” storljugaren. ”

Nu blev det inte så.

Min mobil talade om att någon sökte mig. Jag svarade:

”Hej det är Rolf. ( 58 )

(Son i ett tidigare äktenskap vars mamma dog i blodcancer
endast 21 år gammal. )

Gå ut på Din altan.”

Jag förstod - frågade: ” Vilken av dem - jag är på
Tenneriffa. ”

Tystnad. ” Jag ljuger - vi ses i matsalen - den stänger snart och Ni är hungriga efter resan. ” - ropade jag.

Jag hade haft mina aningar.

Bättre julklapp har jag inte någonsin fått. Lena hans underbara hustru har varit till stor tröst och hjälp under det sista halvåret.
Rolf likaså.
Utöver mina två krögarvänner mötte paret Ekman två till. Hans Lejonmärke gav också resultat - dessutom blev det flera då det spreds att båda spelar golf.

Julafton som alltid varit jobbartid valde vi att vara ensamma.
Upptäckte att andra gjorde likadant.
Restaurangjobbet är en styggelse om man vill fira helger med släkten.

Vi fick en underbar vecka. Jag trivdes och kände glädje.
Satt och pratade nära stranden - matade jordekorrar med nötter.

Tack Du min skapare - trots allt är jag ju inte ensam i nedförsbacken.