Det var en mörk natt och ugglorna gav ifrån sig skrämmande läten. Fladdermössen flög omkring i den becksvarta natten och suktade efter något att sätta sina sylvassa tänder i. Inte så långt där ifrån stod ett litet tält, där du och jag befann oss. Trots att jag visste att jag inte hade något att oroa mig för, kunde jag inte låta bli att titta mig omkring, gång på gång.

”Du är väl inte rädd, Evelina?” Viskade du frågande.
Om jag ska vara ärlig så var det nog just det jag var, otroligt rädd. Bara för några dagar sedan tyckte jag att det lät så trevligt att tälta med dig i skogen, bara du och jag tillsammans. Sedan önskade jag mest att jag skulle ha tackat nej. Att jag istället skulle ha suttit uppkrupen i min varma säng, omsvept av filtar, tillsammans med en rykande kopp kaffe och en spännande bok.
”Det är klart att jag inte är rädd”, Svarade jag och flyttade mig närmare dig.
Du tittade mig djupt i ögonen och log ett av dina underbara leenden. Jag la märkte att du på sista tiden börjat bli mörk under ögonen, men tänkte inte mer på det den kvällen.

”Jag tog med mig de här”, Sa du med ett romantiskt tonfall och sträckte fram två chokladhjärtan. Jag tog tacksamt emot den ena och våra händer nuddade varandra, jag rös, dina händer var iskalla. Du tittade frågande på mig. Jag låtsades att jag inte såg din blick, slöt mina trötta ögon och kröp längre ner i sovsäcken. Jag hörde några besvikna suckar från dig och sedan blev det tyst, jag antog att du också bestämt dig för att sova.

Jag vaknade med ett ryck, var det en dröm eller var det verkligen någon som gick utanför tältet? Lite av den tunna tältduken blåste upp och jag skymtade två fötter som vandrade runt tältet, mitt hjärta började slå snabbare och snabbare. När jag vände mig om mot dig för att söka tröst, var du inte där och jag lugnade ner mig lite.
”Är det du?” Viskade jag.
Inget svar hördes.
Jag såg fortfarande de skrämmande fötterna utanför tältet och jag kröp ihop och skyddade mitt ansikte bakom mina händer. När jag sedan tittade upp igen såg jag hur tältduken på något konstigt sätt kom närmare, jag tittade mig förskräckt omkring och kippade efter luft. Någon tryckte mig hårt mot marken, någon med iskalla händer.