Nu får du fortsätta att följa stigen ensam,
din livskamrat har tagit en ny väg.
Han vek av och gick in genom tunneln av ljus.

När du hann i kapp var det försent.
han vände sig om och vinkade farväl.
Doften av liv dövas av den salta doften av tårar....

När du kommer hem är huset tomt,
men du känner hans närvaro...
Varje millimeter av huset visar hans närvaro i minnen....

Minnen som är fyllda av glädje,
solens ljus genom dina fönster visar hans själ.
Stjärnornas tindrande visar dig hans ögon.....

Regnet visar hans tårar....
Vindpustarna som får väggarna att knarra visar att han är där.
Du behöver inte blunda för att se honom,
han finns överallt.

Prata med honom, han kommer att höra dig,
skratta o han skrattar med dig.
Ditt ankare har rykts bort från dig,
du får nu gå stigen fram genom livet själv.....

Nu är du hans ankare på jorden,
släpp honom fri, han lämnar dig aldrig...
Det är bara skalet som är borta,
han finns ännu kvar.

Så länge du inte glömmer kommer du aldrig att vara ensam,
hur ensam du än är....